Arbetsförmedlingen

I helgen läste jag en artikel där man frågat arbetslösa om hur arbetsförmedlingen hanterar personer. Det fick mig att kastas tillbaka till de dagar och år jag var arbetslös i min födelsestad. Jag fick verkligen ingen hjälp, och det hade jag inte förväntat mig heller men jag jag blev behandlad på ett sätt som jag fortfarande idag inte har smällt. Idag jobbar jag på ett universitet sedan många år tillbaka, och trivs jättebra. När jag var arbetslös och satt och tittade på jobbanonnser så skrev jag ner de yrken som var eftertraktade som svetsare, verktygsmakare, truckkörare, lastbilschaufför, rensa fisk på Island osv. Vid mitt sista besök, innan jag fick napp i staden där jag bor nu (jag var väldigt aktiv på att söka jobb där eftersom jag ville ifrån det illa samhället)så sa jag att jag vet intresserad av att gå utbildningar inom dessa områden. Jag fick till svar: Svetsare - "Näää, min son är svetsare och han bor i husvagn på vintern, vill du verkligen det??" Rensa fisk - "Ah, det är ju mest artonåringar som åker dit och dricker öl för de pengar de tjänar, skulle det vara kul att umgås med de?" Verktygsmakare - kommer inte ihåg svaret nu.. Lastbilschaufför - "..och på vintern ska du ut och sätta på snökedjor på däcken, kallt och ruggigt, vill du verkligen det?.." Truckförare - "Ja! det kan du får en utbildning i!" Blev svaret. Jättebra tänkte jag, "..kan jag få den i min nuvarande stad?" "Näe!" Okej tänkte jag, en kortutbildning i detta och jag kan söka jobb och komma härifrån. Jag kände mig glad :) När vi sedan satt och skrev min handlingsplan så frågade jag, när jag kunde gå denna utbildning. Svaret blev: "Ja, det beror på vad Göran Persson säger i höst" Jag blev så paff, och förbannad! Jag satt där och var högröd i ansiktet och sa att jag mår väldigt dåligt av att vara arbetslös och frågade om jag kunde få göra ngt annat? Då sa hon "jag ser att du mår dåligt, och jag förstår att det känns tråkigt, men vissa arbetgivare tar en hög ur ansökningshögen och spar den men slänger resten.. och det är ju inte bra" Jag fick vind på min glöd och när jag gick därifrån lovade jag mig att jag aldrig skulle gå tillbaka! Sedan hade jag tur och fick jobb! Men då ringde denna människa mig och jag var helt oförberedd på det, på min mobil, och frågade vad jag hade fått för lön!?. Jag fann mig tyvärr inte utan sa det och sedan avslutade hon samtalet och vi la på. Har aldrig hört från tantalonan sedan dess. Till min syster sa hon "Du kommer tillbaka" närhon fick jobb i annan stad.. Jag känner ibland att jag skulle vilja hjälpa arbetssökande med cv, med att ge inspiration mm. Inte vara en jobb-coach, urk! Utan bara vara bredvid och stötta. Jag har skrivit om detta tidgare, även till den lokala tidningen har jag skrivit in en kommentar när ämnet diskuterades. /Ego