"..Toni Holgersson sjunger ibland så tyst att vi tvingas hålla andan för att inte missa någon enda stavelse.."
(Källa:http://www.mnwmusic.com/artists/toni_holgersson/toni_holgersson.html)
Hej!
Det är så sant! Det föll sig så att jag var i Skottvångs grufva den 19 juni på kvällen och hörde Toni sjunga live, live för första gången i mitt liv, Toni med de bruna ögonen och fina rösten, som blev min favoritsångare på 90-talet.
En god vän och jag tog hyrbilen och for från Stockholm stad, efter att ha sett den Kungliga slupen, ut mot landet! Vi for mot Gnesta / Mariestad. Jag tackar min vän för detta!!
Väg 23 tog vi av på och efter att ha vänt och kört åt motsatt håll så kom vi så småningom fram till Skottvångs grufva. Det såg inte ut som jag tänkt men det var en mysig plats. När jag gick på grusgången mot entrén så såg jag honom, Toni. Han stod där och talade med ett par. Jag vågade knappt titta... jag viskade "..där står han ..ohhh...." Jag tittade till lite så där låtsasspontant men han stod dold bakom paret han talade med :)
Han såg så glad ut och konversationen, de tre emellan, var livlig och glad. Jag blev glad!!!
Vi gick in och satt oss på stolar som satts upp i biosittning i den ena delen av lokalen. I den andra halvan inhyste redan mätta resturanggäster med kameran i höger hand och vinglaset i vänster hand. Stämmningen var på topp!!
Vi satt på rad 4, skulle ha gått längre fram tänkte jag senare. Sen kom Toni och kollega in och satt sig på ett litet podium. Han såg så snäll och glad ut, han såg ut att må bra!! :)
Han var lugn och skämtade på ett "down to earth" sätt. Han berättade korta historier som inledning till varje låt. Minnen, människor och platser som hade inspirerat honom.
Jag hade min Nikon med mig och tog lite kort, men det var svårt för det var nga "huvuden" ivägen men jag fick några iallafall där man ser Toni. :) Efter en stund smög Lisa Ekdal in :) med boyfriend.
Jag hade aldrig hört honom sjunga live innan men när Toni tog det första ordet i munnen så förstod jag vad "folk" på stan, i artiklar och tv-snuttar menade när de talade om att höra Toni live!!! Hans röst, har aldrig hört på maken, ackompanjerad av en gitarr, var fantastiskt att lyssna på! En dröm gick i uppfyllelse :)
Nu väntar jag tills Toni kommer till Göteborg i september, då är jag åter på plats i raderna för att lyssna på mannen med rösten och texterna som bär en uppåt, som får en att segla iväg i tankarna och "se" det han sjunger om.
Mycket! Bra! Konsert! i! Skottvångs! grufva!!
Önskar jag kunde dra tillbaka bandet så att jag återigen nu satt på rad nr 4 och just skulle få höra Toni viska fram orden i sina visor!
Ciao!
fredag 2 juli 2010
torsdag 1 juli 2010
Satt och tänkte på alla vinylskivor jag har inhandlat under åren! Jag åkte alltid till en liten butik i Borlänge och stod där och bläddrade bland skivorna. Jag köpte även stora plastfickor för att inte skada skivomslagen :)
Den känslan finns ej kvar längre och jag tyckte det var lite kul när jag läste denna artikel i DD.
Källa:http://www.dalademokraten.se/sida/id/125663/
"..Skivaffären – snart ett minne blott
Publicerad: 2010-06-22 05:50
Sveriges skivaffärer har en halveringstid på fem år. Alltså hälften har försvunnit på fem år. Skivaffärerna blir allt färre och jag saknar dem. Nu ska man handla på nätet och det måste man också göra eftersom de skivaffärer som finns kvar knappt har något intressant i skivfacken. Nej, där hittar man lättgodset, populärskivorna.
Förr kunde man botanisera i skivfacken, särskilt de med reaskivor. Där hittade man billiga skivor som man vågade köpa därför att de var billiga och inte för att man visste vad det var. Då var det LP och ett LP-konvolut ser också mer tilltalande ut än ett CD-fodral.
Jag minns hur jag en gång hittade en skiva där det var 50 procent på det redan låga reapriset. Den såg kul ut. Dagen efter sprang jag gatlopp i staden för att hitta fler skivor med samma artist. Det gjorde jag också och köpte några skivor till fullt pris.
Kanske får skivaffärerna skylla sig själva att de dör ut. Den skivköparkategori som skulle kunna ge ett kundunderlag är förpassad till nätet. Det är på nätet man hittar det som betraktas som udda, alltså sådant som jazz, zydeco, cajun, blues, visor och för all del klassiskt. Det är den musiken som vi som inte kan ladda ner vill ha. Det är den musiken som skivaffärer inte tror att folk vill ha och alltså tar man in det som nedladdarna vill ha och redan laddat ner.
Men det kanske ändå är så att skivaffärernas tid är förbi. De riktiga skivaffärerna där man kan lyssna på musiken, snacka med innehavare och kunder. Där man kan få tips.
På något sätt har skivaffärerna blivit fler, eller ska vi säga skivsäljarna. Nu säljs skivor på bensinmackar, livsmedelsaffärer, kiosker och tydligen finns det köpare till allt detta lättgods som prånglas ut den vägen.
De riktiga skivaffärerna lär bli ännu färre och det måste man ändå tillstå att nätet har sina fördelar. Det går lätt att beställa en speciell Theodorakisinspelning från nätaffären i Thessaloniki eller en gammal bluesskiva från USA. De skivorna skulle annars möjligen ha kunnat hittas i någon specialaffär på 1970-talet.
Men jag saknar de riktiga skivaffärerna och det vete fanken om jag inte saknar vinylen också. Omslagen var bättre.
LENNART GÖTESSON.."
Håller med om att omslagen till vinylskivorna var bättre förr! :)
Ciao!
Den känslan finns ej kvar längre och jag tyckte det var lite kul när jag läste denna artikel i DD.
Källa:http://www.dalademokraten.se/sida/id/125663/
"..Skivaffären – snart ett minne blott
Publicerad: 2010-06-22 05:50
Sveriges skivaffärer har en halveringstid på fem år. Alltså hälften har försvunnit på fem år. Skivaffärerna blir allt färre och jag saknar dem. Nu ska man handla på nätet och det måste man också göra eftersom de skivaffärer som finns kvar knappt har något intressant i skivfacken. Nej, där hittar man lättgodset, populärskivorna.
Förr kunde man botanisera i skivfacken, särskilt de med reaskivor. Där hittade man billiga skivor som man vågade köpa därför att de var billiga och inte för att man visste vad det var. Då var det LP och ett LP-konvolut ser också mer tilltalande ut än ett CD-fodral.
Jag minns hur jag en gång hittade en skiva där det var 50 procent på det redan låga reapriset. Den såg kul ut. Dagen efter sprang jag gatlopp i staden för att hitta fler skivor med samma artist. Det gjorde jag också och köpte några skivor till fullt pris.
Kanske får skivaffärerna skylla sig själva att de dör ut. Den skivköparkategori som skulle kunna ge ett kundunderlag är förpassad till nätet. Det är på nätet man hittar det som betraktas som udda, alltså sådant som jazz, zydeco, cajun, blues, visor och för all del klassiskt. Det är den musiken som vi som inte kan ladda ner vill ha. Det är den musiken som skivaffärer inte tror att folk vill ha och alltså tar man in det som nedladdarna vill ha och redan laddat ner.
Men det kanske ändå är så att skivaffärernas tid är förbi. De riktiga skivaffärerna där man kan lyssna på musiken, snacka med innehavare och kunder. Där man kan få tips.
På något sätt har skivaffärerna blivit fler, eller ska vi säga skivsäljarna. Nu säljs skivor på bensinmackar, livsmedelsaffärer, kiosker och tydligen finns det köpare till allt detta lättgods som prånglas ut den vägen.
De riktiga skivaffärerna lär bli ännu färre och det måste man ändå tillstå att nätet har sina fördelar. Det går lätt att beställa en speciell Theodorakisinspelning från nätaffären i Thessaloniki eller en gammal bluesskiva från USA. De skivorna skulle annars möjligen ha kunnat hittas i någon specialaffär på 1970-talet.
Men jag saknar de riktiga skivaffärerna och det vete fanken om jag inte saknar vinylen också. Omslagen var bättre.
LENNART GÖTESSON.."
Håller med om att omslagen till vinylskivorna var bättre förr! :)
Ciao!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)