onsdag 17 oktober 2012

Vad vore livet utan Nils Ferlin!

SOM ETT ÖDEHUS (ur Från Mitt Ekorrhjul (1957))

Ditt öga är tomt som ett ödehus, det tör bo någon där likväl: Man kan skymta ett ängsligt fladdrande ljus ibland. - Kan det vara din själ?

 I LIVETS VILLERVALLA (ur En döddansares visor (1930)) I livets villervalla vi gå på skilda håll. Vi mötas och vi spela vår roll - Vi dölja våra tankar, Vi dölja våra sår och vårt hjärta som bankar och slår - Vi haka våra skyltar var morgon på vår grind och prata om väder och vind - I livets villervalla så nära vi gå men så fjärran från varandra ändå.

 INFALL (ur Barfotabarn (1933)) Man dansar däruppe - klarvaket är huset fast klockan är tolv. Då slår det mig plötsligt att taket, mitt tak, är en annans golv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar