Jag tänker ofta "Varför sätter jag mig inte på en bänk och bara tittar, rensar och får inspiration, nästa soliga dag ska jag det!" Men det blir ju aldrig av.... Nu har det varit för kallt men våren står ju vid tröskeln och en härlig tid har vi framför oss. DÅ ska jag väl ändå ha tid..!?
Funderar ibland på vad som hade hänt om jag stannat i Dalarna? Vad hade hänt om jag fortsatt med min verkstad, fortsatt med att klä- och stoppa om möbler? Jag var ju bra på det! Vad hade hänt om jag satsat?
Jag satsade iof och öppnade en verkstad efter min utbildning på 2 år i Ljusdal och påbyggnadsåret i Uddevalla, där jag tog mitt gesällbrev! Jag stoppade, snörde och spikade för fulla muggar! Jag sydde, dukar, babyväska, klädde en gunghäst i fakepäls, sydde i skinn, gjorde kuddar, sydde gardiner och sydde fast snodd. Jag hämtade och lämnade möbler med en pickup.
Jag fick besök av människor, både trevliga och roliga som gillade mitt arbete och berättade att de även hade haft drömmar om att få jobba med möbler. Det var det som var min början - jag älskar möbler! Jag har fått slåss mot prutande gubbar och äldre män som efter att ha stigit in i min verkstad frågat " var är tapetserar´n dá" Jag har fått ros men aldrig ris, det är jag stolt över. Jag har har aldrig fått tillbaka en möbel för att göra om eller justera den.
Jag hade kurser, vissa omgångar på veckodagar andra gånger på helger. Det var kul och gav mig en enorm erfarenhet. Jag drog igång allt själv. Blev kontaktad av studieförbundet som ville ha kurser, jag sa ja, och planerade och genomförde dessa kurser. Ultimata gruppen var 5 personer, på mina kurser kom 8-10 personer! En hektisk tid blev det för mig. Medan mina kursdeltagare tyckte att detta var ett skönt avbrott i vardagen, dessa 2 tim och 45 minuters träffar, och tog en fika varje gång i pausen, fick jag springa runt och fixa och trixa så att de kunde fortsätta efter kaffekoppen och bullintaget.
Jag fick vara flink i mina fingrar och blick. Medan jag spikade här fick jag titta där och mina utrop kunde vara "stopp, du syr av snett, vänta.." "lite mer kroll på sitsen innan du lägger på..." "nu spikar du snett" "vänta, så får jag titta på snörningen av resårer innan du lägger på.." För mig var detta en inkomst - då. För mig var detta ett måste -då. För mig kunde dessa träffar vara oerhört jobbiga men också väldigt givande - då. Jag hade min verkstad i nästan 3 år. Jag gillade mitt jobb men tjänade inte så mycket. Men det var ett väldigt ensamt jobb och jag kände mig ensam!
Jag läser självklart bloggar från Dalarna, där tips om mat, inredning i dalastil, vacker design av dalfolk, fantastiska människor som bor kvar, i Dalarna. Måste erkänna att jag ibland vill ha det så också. Funderar på hur alla dessa människor får tag i de vackra hus de bor i, röda hus med vita knutar, vackert inredda med vackra ting och ofta egenhändigt gjorda vackra ting. Var får de inspirationen ifrån, var får de ideérna ifrån? Jo, miljön i Dalarna.
Har faktiskt tänkt ibland, att vore det kanske gott att flytta "hem igen"!? Undrar om det inte är så som ordspråket lyder "Borta bra - men hemma bäst""
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar